Du gräver djupt i det mänskliga psyket och skildrar mänskligt förfall så bra. Romaner är en helt grå, kall värld för mig. Jag kan inte leva in mig i dem. (...). Jag läste dock introt till din roman, och den måste va bra! |
2022 ...Efter en period av idétorka började jag oväntat tänka tillbaka på en munk som jag såg på internet för en sådär fjorton år sedan (på den tiden när jag var student och Youtube befann sig i sin barndom). Minnet av den här munken levde kvar på ett levande sätt hos mig och var något jag kände att jag ville utforska ... Så jag letade upp munken - han var fortfarande vid liv. Kontakten utvecklade sig till en korrespondens där jag ställde mina nyfikna frågor och han svarade. Korrespondensen rörde sig mellan olika andliga ämnen, främst handlade korrespondensen om psykisk sjukdom och dess relation till vissa sorters andlighet, men också om hans udda livsföring som en samtida tiggarmunk.
Jag började skriva romanen i mitten av juni 2022 under en resa till Öland. Jag sa till mig själv att romanen skulle bli 150 sidor (vilket är ett bra riktmärke – och ett bra skrivtips vid skrivkramp). Den första versionen slutade på omkring 170 sidor och var färdig ganska precist en månad efter att jag inlett skrivandet. Berättelsens nav är två bröder, den ena med en samhällsfunktion och den andra en hemlös tiggarmunk. Berättelsen skildrar deras relation och bakgrund. Två systrar ingår också i dramat - liksom andra familjemedlemmar. Berättelsen inleds med att huvudpersonen, som har fått anbud om att gifta sig, skriver i sin dagbok – något han endast gör när han reser hem till sitt föräldrahem (eller befinner sig i en livskris). Han vet inte om han vågar gifta sig - men efter att ha fått sitt livs ultimatum vet han heller inte om han vågar avstå … Romanen känns för mig som ett kärt återknytande till en av mina första litterära kärlekar, Pär Lagerkvist. En bok som för övrigt gjort stort intryck på mig är André Gides ”Pastoralsymfonin” – som nog också får räknas som en inspirationskälla för den här romanen vad gäller vissa centrala teman samt beträffande formen. I romanen återfinns de småländska miljöerna som jag så ofta skildrat förr, upphängd på högtider som jul, nyår och midsommar. Boken har å ena sidan en tydlig socialrealistisk sida men också en utpräglat religiös. Det handlar om patriarker utan samhällsfunktion, om provocerande maskulin svaghet, om samtida kärlek. Boken tar upp helighetens eventuella närhet till jordisk galenskap och ställer frågan om heligheten kan ligga närmare byråkratiska ideal än psykiska gränstillstånd? Självinsiktens problem är ett annat centralt tema - kan vi vara ärliga mot oss själva? Och vad ska vi i så fall göra för att stå ut i ärligheten? Att skriva initierat om kristendom är svårt - i alla fall är det svårt i Sverige. Det krävs underförstått att man gör ämnet enklare än vad det är - vilket innebär ett svek mot läsarna, ämnet självt och författandets uppgift. Jag har försökt att på mitt sätt göra rättvisa åt ämnet - vilket på många sätt handlar om att finna rätt nivå av "klarhet, enkelhet och djup" ... |
Jeremiah Karlsson